Senaste inläggen
För att ta sig dit krävs först en lyckad insats på VM i Ungern i augusti.
- Där kommer uttagningar till OS att ske så det klart man är väldigt fokuserad på det nu. Det blir verkligen ett mästerskap att se fram emot, inte bara med tanke på OS utan också med tanke på att det går i just Ungern, menar Annika.
- Kanot är väldigt stort där och det kommer att vara knökfullt på läktarna och en underbar stämning.
Inte riktigt som i Sverige eller?
- Nej inte direkt. Jag vet inte hur stor sporten är här, men det är ju inte direkt fullsatt på läktarna i alla fall. Jag tror att det beror på att det tyvärr är en sport som syns ganska lite, plus att det på många ställen är svårt att få ledare att ta sig an en grupp. Det är jättesynd att det är så för jag tror att många fler skulle börja annars, menar Annika som själv tog sina första paddeltag tack vare en fyrklöver.
- Jag och en kompis lekte i trädgården och han frågade om jag kunde hitta en fyrklöver. När jag frågade vad han skulle ha den till berättade han att han skulle ha den för att kunna önska att hans bror, som var nere vid kanotklubben, skulle ramla i sjön.
Annika hittade en fyrklöver och var självklart tvungen att åka ner till sjön för att se om brodern i fråga skulle ramla i. Om han gjorde det eller inte är oklart, men klart är i alla fall att det hela var starten på Annika Anderssons kanotkarriär.
- När jag kom till sjön visade det sig att man fick prova att paddla. Det gjorde jag och jag fastnade direkt.
Då var Annika nio år och hade bland annat hunnit prova sporter som längdskidor, fotboll och orientering.
- Men efter att jag testat paddla behövdes inget annat. Jag kände att det var kanot jag vill satsa på.
Året därpå (1997) började hon tävla och det märktes direkt att hon hade talang för sporten.
- Jag brukade ju vinna mot dom här i klubben, men när jag märkte att jag kunde vinna mot andra klubbar också förstod jag nog att jag var ganska bra ändå, säger Annika.
Sedan gick det fort.
- Först tävlade jag i Svenska Ungdomscupen, när jag var tretton var jag med på SM och när jag var femton kom jag med i ungdomslandslaget. Allt bara flöt på, men jag kände ändå hela tiden att jag alltid ville ett steg längre. När jag var i juniorlaget ville jag till seniorlaget och när jag varit med på U23-EM ville jag till "riktiga" EM och så vidare. Det var nog den viljan som hela tiden sporrade mig att bli bättre.
Det stora genombrottet kom 2007 då Annika, tillsammans med Emma Andersson från Huskvarna, paddlade hem ett EM-brons i K2 1000 meter och senare samma säsong även en niondeplats på VM.
Måstematch mot bottenkollegan Balrog. Då plockade KAIS Mora fram krigarhjärtat. Och knappt sju minuter in i slutperioden såg trepoängaren ut att vara säkrad.
Tremålsskytten Alexander Hallvars Persson, matchens lirare i hemmalaget, stänkte in 7-3 på en riktig rökare powerplay.
- Ett turskott, säger Alexander Hallvars Persson blygsamt.
- Jag såg att boxen gled isär. Och man ska skjuta när man får läge...
Då borden matchen varit avgjord. Men Balrog ville annat. Tog time out. Satsade allt framåt och gjorde tre (!) mål på 42 sekunder. Matchavslutningen blev högdramatiskt där KAIS Mora lyckades hålla undan på ett heroiskt sätt.
Det var uppoffrande spel på många håll. Som Filip Mbanza. Stor och starkt steg han fram. Visade den vilja som KAIS Mora måste visa för att ha en chans att klara kontraktet.
- Det blev onödigt spännande på slutet, säger Wallin.
Det märktes att båda lagen var i poängnöd. Det var avvaktande från start. Inget av lagen blottade sig. Ändå 0-2 och en tung start för hemmalaget.
- Jag var ändå inte orolig. Tycker att vi hade det bästa spelet, säger Hallvars Persson.
Nu fick KAIS Mora den viktiga kvitteringen innan perioden var över.
- Skönt att inte gå till vila i underläge, säger Hallvars Persson.
Mora hade kommandot inför sista perioden. Fick så rena smakstarten med mål redan efter 20 sekunder fram till 5-3. Och det var bara början på Bobby Edberg show. Han var mannen bakom 6-3 också.
- Det här behövde vi. Nu har vi häng på de andra lagen, säger Hallvars Persson.
- Alla har tippat oss sist i tabellen. Nu är vi inte sist längre, säger Wallin.
Den platsen tog Balrog över.
- Det var många som var bra i dag. Som Torbjörn Folkesson och Jonas Runnqvist som nog båda gjorde sin bästa match för säsongen, säger Wallin.
- Jag tycker att vi vann rättvist. Nu blir det en skön resa till Helsingborg på annandagen.
Jag vet inte hur vanligt det är egentligen att en liten klubb från Sverige har två åkare med i en världscuptävling, men jag tror inte det är vanligt i alla fall. Men självklart är det jätteroligt, menar Borssén.
26-åriga Borssén världscupdebuterade 2003 och har genom karriären bland annat kört hem en VC-seger i Semmering, Österrike, 2006.
I helgens tävling i Frankrike blev det en fjortondeplats.
- Det var helt okej, men extra kul att det gick så bra för Anna, menar Borssén och syftar naturligtvis på Anna Swenn-Larssons succédebut som innebar en 26:e plats och inkörda världscuppoäng.
- Jättekul att det gick så bra, men samtidigt var det ingen överraskning. Hon har varit på gång hela säsongen.
19-åriga Swenn-Larsson själv är inne på samma spår.
- Det var såklart jätteroligt att det gick så bra när man fick chansen, men jag hade känt innan att jag var i bra form. Det har egentligen känts bra hela försäsongen.
Och du var inte den enda Rättviks-åkaren som tog poäng heller?
- Nej det var verkligen jätteroligt att jag och Tessan var med båda två. Vi känner varandra ganska bra och tränat ihop under sommaren och så, och när man tänker på det är det ju ganska konstigt att vi var två från Rättvik med i en och samma världscuptävling, menar Swenn-Larsson.
Nästa världscuptävling körs i Semmering den 29 december, alltså där Borssén tog sin första VC-seger.
- Det ska bli riktigt kul, men först får vi några sköna dagars ledigt hemma i Rättvik. Vi åker den 26:e igen.
På plats vid gårdagens träning fanns bland annat klubbkompisarna Jessica och Erica Hillrings som säger såhär om klubbens två världscupåkare:
- Dom är verkligen jätteduktiga och det är väldigt kul att två så duktiga åkare kommer från lilla Rättvik, menar Jessica.
- Dom är stora förebilder båda två, fortsätter Erika.
- Det är två härliga personer och Tessan har ju alltid varit en idol för många här i klubben.
Krister Karlsson, driftansvarig i klubben, gör ett försök till att svara på varför världscupåkar-produktionen verkar vara så hög just i Rättvik.
- För det första tror jag att vi har en bra backe att träna i, det är många som säger det i alla fall. Sen har vi alltid haft bra med engagerade tränare och ledare och det är alltid en förutsättning.
Och klubben satsar för fullt på att producera fler framtida talanger.
- Från och med i år har vi erbjudit gratis hämtning efter skolan fyra dagar i veckan. Det gör det lättare för ungdomarna att ta sig hit och det har varit väldigt uppskattat, menar Karlsson.
Hemmalaget tog ledningen på hörna efter arton minuter, men Borlänges Erik Stoor kvitterade minuterna senare, också han på hörna.
- Det var en väldigt jämnt spel och vi kände hela tiden att vi var med i matchen. Vi skapade massor av chanser, fortsätter Hedlund.
Men det var Skutskär som hade lättast för att göra mål och kunde snart gå ifrån till både 2-1 och 3-1.
- Ändå var det jämnt som sagt och vi fick in en reducering till 2-3. Då kände vi att vi var på gång.
Och gästerna var mycket riktigt ytterst nära en kvittering på ett friläge kort efter detta, men i stället fastställde hemmalagets Rasmus Forslund slutresultatet 4-2.
- Vi brände alldeles för mycket chanser i den här matchen, tre klara frilägen missade vi, berättar Hedlund.
- Nu förlorade vi, men jag tycker ändå som sagt att vi gjorde det bra. Vi visar mer och mer att vi kan mäta oss med dom flesta lag och idag (igår) tycker jag nog att ett oavgjort resultat hade varit mest rättvist.
Bäst i B/T denna gång var Johan Hahne, Sebastian Eriksson och Erik Stoor.
På onsdag väntar hemmamatch mot Västanfors.
Jag vet inte riktigt vad vi höll på med i första halvlek, säger hemmalagets Jukka Loukkola efter gårdagens 2-7-förlust.
Det tidigare rekordet låg på drygt tusen personer så dagens publiksiffra på 958 var i alla fall på god väg. Det var dessutom riktigt hög hopp-och-skrik-faktor på såväl hemma- som bortaklacken.
- Jättekul att spela en sån här match. Det var väldigt bra stämning, men det var bara synd att vi inte kunde ge publiken en vinst, menar Loukkola.
För vann gjorde ju i stället Falu BS som öppnade matchen klart bäst och hade ledningen med 4-1 inför andra halvlek.
- Jag vet inte vad vi höll på med där i början egentligen. Det var alldeles för många egna misstag, det kändes som att det var något som saknades, fortsätter Loukkola. För Falun var överlägsna i den första halvleken, men efter paus var det ett helt annat hemmalag på isen.
- Vi sade till varandra i pausen att nu fan måste vi satsa lite. Vi såg till att få upp en högre fart på skridskorna och alla jobbade stenhårt, då såg det riktigt bra ut, berättar Luokkola.
Falun satte visserligen 4-1 i början av halvleken, men sedan var det Rättviks och Loukkolas tur att näta. Denna gången via en säker straff.
- Ingen märkvärdig straff egentligen, men det var väldigt skönt att den gick in.
Men närmare än så kom man aldrig och Falun kunde till slut ta hem en ganska säker 7-2-seger.
- Tyvärr räckte vi inte ända fram, men jag tycker vi ska vara väldigt nöjda med andra halvlek, den var bra. Den första... det vet jag inte vad det var för något, avslutar Loukkola.
En som däremot hade all anledning att vara nöjd med första halvlek var gästernas tränare Ola Grönberg.
- Absolut, vi spelade väldigt lugnt och säkert tycker jag. Det kändes som att vi hade full kontroll.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|